Jag och Sofie drar till Gran Canaria imorn! Snacka om impulsiva människor haha. Sol, bad och feeeeeeeeeeeest!

Va på jävla arbetsförmedlingen idag för ett ungdomsinformations möte. Fan va suuuug. Kändes som ett AA möte. "Hej! Erica heter jag, jag är alko.. förlåt arbetslös!" FML. Hatar att söka jobb.

men min kära medusa fick ja trycka in igen, saknaaat den haha -.-

Jag gräver ner mig i musiken som vanligt. Jag har typ stannat i utveckligen haha. Jag är precis som förut, musiknörd, en tönt som bara drömmer om allt, röker som en skorsten. Sen har man ju mognat iochmed åldern men annars - nej.. haha fett synd.

YEEEES! Jag håller på att ladda ner Breaking Dawn part 1 nu, är skit taggad på att bli den där nördiga tonårstjejen som skriker "team edward!!" igen.. haha men nörden i mig dyker upp igen, va ju ett tag sen man såg Eclipse också. Gud va mysigt detta ska bli haha! Det är fan tragiskt att man har varit en Twilight nörd ända sen man började läsa böckerna, och ännu mer när man såg första filmen. Men jag tycker endå att serien Vampire Diaries slår Twilight filmerna, mumsigare vampyrer i den haha.. Världens jävla Vampire Diaries nörd.. tragiskt.

<3

Idag gick jag upp fruktansvärt tidigt för att hänga med mamma & moster till Ersta sjukhus som ligger på Söder, satt i bilkö in hundra år, men när vi kom fram så gick moster och träffade läkaren och sålänge så letade jag och mamma efter ett café, tillslut hittade vi ett mysigt ställe så vi satte oss där och åt lunch och drack te och latte. Älskar att umgås med mamma, på det sättet är jag fortfarande en stor bebis. Trivs så otroligt bra med henne, faktiskt den enda människan jag litar på. Skulle välja henne framför allt annat. Men nu ska jag sluta vara så djup haha. Nu ska ja ta en cigg och göra lite te :)

vackra Södermalm

Sovit så jävla dåligt så det är inte sant, kallsvettats som en galning, vridit på mig hela natten. Jävla skiiiit. Dagen har väll varit bättre, eller ganska tråkig.. Har bara laddat ner filmer, umgåtts med mamma. Nu ska jag äta nudlar sen ska ja se på Battle Los Angeles, verkar vara en bra rulle. Älskar katastrof filmer, wooooho.

Bildbrist.. Men godaste ciggen, trycker in bollen i filtret om man vill ha menthol smak :) haha

Dagens jävla låt: Minerva - Deftones

Mysig dag idag, har träffat Jennifer och vi har tittat på film, gått på ljusparty (haha låter som gamla kärringar) och bara myst, käkat skitgoood middag. Nu ska jag strax kila ut med hunden, sen blire filmkväll med grillchips och turkisk peppar (y)

VARNING FÖR EN LÅNG TEXT FYLLD MED ÅNGEST OCH SJÄLVHAT (HAHA)

Jag önskar fortfarande att jag är den du ringer när du mår dåligt. Jag vill så gärna att jag är den första du smsar när något har hänt, något roligt, jobbigt, konstigt eller bara helt onödigt. Det var så förr. Du var det första jag ringde efter att Mats dog, kommer du ihåg det? Jag saknar känslan av att ha en bästavän, det hade jag i dig. Jag vill kunna ringa dig igen när jag gråter, skrattar eller är arg. Men jag behövde dig mer än vad du behövde mig. Och jag kvävde dig tillslut, jag ville bara ha mer & mer hela tiden för att jag aldrig blev hel inombords. Jag skyllde allting på dig, "varför hör du aldrig av dig?" "du bara skiter i mig". Men fan, jag förstår varför, jag ser det ur ett annat perspektiv nu. Jag hade också dragit mig undan. Det var mitt fel, jag ville bara vara med dig 24/7 för att jag älskade dig så jävla mycket, så att det gjorde ont. Sjukt va?

Känslan av att du inte behövde mig som jag behövde dig, fan vad den gjorde ont. Du var en egen person som kunde stå på dina egna ben. Jag var ingenting, som förlitade mig på dig, kunde inte vara ensam. Fan förlåt, jag fucka upp allting. Så likt mig. Du är den bästa kompisen jag haft (fan va det låter cheesy..) och jag känner mig så tom nu. Jag grät när jag skrev smset till dig där jag skrev att allting rinner ut i sanden och att vi borde sätta stopp nu. Det gjorde ont, jag visste att det skulle hända men vågade inte inse. Fan va ja grät.  Jag har ingen nu. Ingen nära vän. Du vet vilka vänner jag brukar umgås med.. men byebye fan ja har ingen nu. (puhu synd om mig)

Jag tänker oftast "fan, vad lätt hon kom över att jag knappt finns i hennes liv längre", och "grät hon också? eller skrattade hon och visade sina kompisar mitt 'hejdå-jag-kommer-alltid-älska-dig-sms?'" samt, "finns det någonstans inom henne en längtan, eller en tanke? på det vi gjorde & gick igenom?" för, FAN det gjorde ont. Iallafall för mig.